Styrketräning = innebandy

Nu tyckte jag att det var dags för ett nytt inlägg och jag fortsätter på samma rödatråd som jag har gjort de två sista inläggen, alltså om min träning och andras motivation till att börja träna. Innan ni läser mitt inlägg jag skriver nu så kan jag rekommendera att läsa mina andra två senaste för att få lite inspiration och förstå vad mina texter handlar om. 

Till dagens tema, styrketräning. Min styrketräning, min vilja att fortsätta och mina tankar om att lämna klubban på hyllan nästa säsong. Detta inlägg kommer vara  personligt och förhoppningvis väldigt nyttigt för er som läser det. Jag vill att ni som läser min blogg ska få lära känna mig på en djupare nivå  och se en varmare sida av mig själv.

När jag var elva år så var den dåvarande kompis som drog med mig på en innebandy träning, något jag inte visste då var att jag skulle falla för det och nio årsenare älska det av hela mitt hjärta. Tyvärr börjar glöden jag hade sippra ur mina händer, missförstå mig rätt, jag tycker det är jättekul att spela innebandy men den glöden jag hade för tre årsedan eller ett halvårsedan finns inte. Jag vill egentligen inte ge upp innebandyn, för det är något jag älskar djupt nere i själen. Men för ca. 16 månader sedan kom det något annat in i mitt liv som började ta en större plats än innebandyn. Jag har gått igenom pest och pina med innebandyn, jag har blivit "huggen" i hjärtat av min kommun som stoppade mig att plugga i Mora. Efter det fortsatte jag nöta på men det tillförde så att jag fick problem med knäna och det ledde till ett års uppehåll ifrån innebandyn. Jag tror det är mycket det som har fått mig att se andra möjligheter i min träning...

Denna säsong har jag fått spelat innebandy i div 2 som har varit ett av mina delmålen i innebandyn. Det har både har gått skitbra men även mindre bra. Efter denna säsong så känner jag mig nöjd, ja jag känner mig nöjd med min insats.

Jag har nu kommit till den punkten i mitt liv då jag vill prioritera min styrketräning och det känns bara rätt när jag går in på gymmet och kör. Jag har bott på gymmet i lite över ett år, fast det är nu de senaste månaderna jag verkligen har börjat insett hur jävla kul det är att pressa upp den där tunga stången eller dra upp den där tunga marken. Jag vill gärna ta steget och börja tävla i styrkelyftning men för det gäller det hårdträning och jag tränar hårt. Idag var mitt femte gympass och har två kvar för denna vecka, jag kör på och det går bara framåt. Jag fick hjälp av en på gymmet idag som kunde justera mig i mina benböj då jag aldrig har haft någon teknik i det pga. min brist på teknik och det har varit sjukt frusterande när jag vet att jag har starka ben. Idag på gymmet justerade han mig och nu känns det väldigt bra och det enda jag kan göra nu är att bara fortsätta framåt i detta. Han fick se mig göra vanliga marklyft och sumo-mark idag, han tyckte båda såg jättebra ut och det enda jag måste göra nu är att bestämma mig. Ska det bli sumo-mark eller vanliga mark? 

Det känns helt sjukt underbart att jag har fått hjälp och förhoppningsvis kommer jag bara bli starkare och starkare, jag tror på detta! Jag trodde verkligen inte för ett årsedan att jag skulle vara där jag är idag, jag älskar att lyfta skrot det är en av de bästa sakerna på jorden. Imorgon är det bänk-fredag, det bästa passet! Då ska han på gymmet komma och kolla.. se om det finns något att justera där. Bänk är det jag är bäst på, men jag kanske kan få lite mer knep så jag bara kan bli ännu starkare! 

Mitt mål inom styrketräning är att börja tävla, det är mitt resultatmål.. men jag kan egentligen börja tävla nu om jag vill. Men det vill jag inte för att jag vet att jag inte skulle vara bäst och då vill inte jag tävla. När jag går in för något så vill jag vara bäst vad är det för poäng annars? nemen min första tävling så ska jag känna mig bra och få en fin placering. Vinna är egentligen inte allt men jag är sjukt tävlingsinriktad så jag vill att det ska gå bra första gången. 

Egentligen.. vad kommer motivationen ifrån?

Det kan vara ytligt, man vill bara se muskelös ut och inget annat.

Sedan kan motivationen komma från hjärtat/djupt nere i själen. 

Min motivationen sitter i själen till styrketräning och det ytliga.

Även resultatet på hur mycket jag börjar ta i allt, det betyder mycket för mig och det är därför jag orkar gymma 6-7 gånger per vecka.

Jag har alltid varit målinriktad så nu tänker jag fortsätta kötta på lika för min träning och bli starkast! 

/ SB

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen…   Idag var jag till en sjukgymnast som skulle kolla på mitt problem som jag har i ryggen… Han säger till mig att berätta om smärtan och hur länge jag har haft det. Så jag börjar med att berätta att jag har haft problem i 4...

  OKTOBER MÅNAD, en orättvisa.   Oktober månad är den månaden man stöttar och hyllar de som har bekämpat bröstcancer men även de som har gått bort i sjukdomen.   Jag tycker att det är jättebra att samhället går in för att hjälpa de drabbade...

Styrkelyft var min räddning…   Mars 2015, upptäckte jag Styrkelyft. Jag var redan insnöad på att bänkpress var kul, nu gällde det att fastna för något mer, så som benböj och marklyft. Under några månader så började en form av kärlek växa...

Min sommar   Imorgon börjar jag andra året på högskolan, sjukt vad tiden har gått fort de senaste månaderna. Jag fick ”sommarlov” i början av juni någon gång och var ledig i 2 veckor och jobbade därefter heltid i 8 veckor. Fick semest...

Anti mobbning, uppmärksamma diagnoser och se allas lika värda   Att uppmärksamma, att vi alla människor på jordklotet är olika. Olika problem men ändå försöka att se allas lika värda. Detta inlägg kommer handla om min stöttning för anti mobbning,...