Styrkelyft var min räddning…

Mars 2015, upptäckte jag Styrkelyft.

Jag var redan insnöad på att bänkpress var kul, nu gällde det att fastna för något mer, så som benböj och marklyft. Under några månader så började en form av kärlek växa fram till styrkelyft.

Jag älskade redan att styrketräna men styrkelyft fick in mig på planering och prioritering. Att tävla och träna styrkelyft gjorde mig lycklig.

För snart ett årsedan gick jag in och gjorde min första bänkpresstävling i Bollnäs, slutförde även en diet som slutade på en viktnedgång på 6.6 kilogram. Idag är jag lika lätt i kroppen som då, fast nu är mina mål lite annorlunda än vad de var för ett årsedan.

För snart ett årsedan började jag även få problem med bäckenet, en skada jag trodde skulle försvinna. I november innan min första styrkelyftartävling så hade jag även då problem men det försvann. I slutet av juni så börjar jag känna av bäckenet igen… vilket ledde till att jag slutade att böja, marka och bänka med svank.

I slutet av september har det gått tre månader sedan jag har kunnat kört styrkelyft, jag provade benböja LÄTT för två veckor sedan. Timmar efter träningspasset protesterade kroppen och jag fick ont.

Jag provade bänka med svank och köra raka mark för ca. tre veckor sedan, kroppen protesterade även då.

Vissa dagar har jag jätteont, vissa dagar mindre ont.

Ibland kommer smärtan i intervaller under dagen.

Jag har varit och försökt fått hjälp men i slutändan har jag ändå fått ont.

Huvudet har jag haft högt, jag har fortsatt kört min styrketräning för i tron hoppas att jag ska komma tillbaka till den jag en gång var. Att få köra mina tunga benböj och marklyft.

I dagsläget känns det inte som att jag kommer kunna komma tillbaka dit jag var för fyra månader sedan. Det känns som jag borde lägga styrkelyft åt sidan en stund och finna nya mål.

Jag provade boxning häromdagen, det var både lärorikt och kul men efter passet slut så kom jag på mig själv att det är styrkelyft jag vill hålla på med. Det är det jag kan riktigt bra… ingen känsla är lik den man får när man lyfter tungt.

När man rackar stången i benböj ställningen eller har avklarat ett tungt marklyft.

Det var i måndags jag insåg att jag kanske aldrig kommer komma tillbaka dit jag en gång var inom styrkelyft. Det gör mig väldigt ledsen, det uteblev att jag stängde in mig i tisdags för att mentalt komma tillbaka stark igen.

Styrkelyft var det som räddade mig, eller styrketräning överlag. Sedan jag började lyfta vikter så har jag blivit en helt annan människa. Jag ser på kost och träning ur flera olika perspektiv. Jag är inte perfekt, ibland hamnar även jag i svackor och vill krypa upp i soffhörnet för det enda jag vill i slutet av dagen att hålla på med det jag kan och vet bäst…Styrkelyft. 

/SB

Min sommar

Imorgon börjar jag andra året på högskolan, sjukt vad tiden har gått fort de senaste månaderna. Jag fick ”sommarlov” i början av juni någon gång och var ledig i 2 veckor och jobbade därefter heltid i 8 veckor. Fick semester för över 2 veckor sedan, den lediga tiden har gått väldigt snabbt. För imorgon sätter jag mig i föreläsningssalarna igen och få träffa min klass ännu gång.

Jag har ingen ångest över att börja, jag gillar mitt program och mina klasskamrater så det ska bli skönt att återfå rutiner igen efter denna ledighet.

Jag antar att man har sommaren till att försöka finna sig själv, vart är jag på väg i livet? Vart vill jag hamna?

Man tänker också igenom val och vilka personer som ska få fortsätta gå bredvid en igenom livets gång.

Min sommar har varit en av de bästa somrarna jag någonsin har haft, som sagt jag har jobbat mycket men träning och kost har fortfarande varit prioriterat.

 Det finns ett skäl varför denna sommar har varit väldigt bra och det är därför jag fann min stora kärlek denna sommar. Eller kanske ska poängtera att det var han som fann mig. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle få uppleva den här sorten av kärleken som jag gör just nu.

Att kunna kolla på en person i evigheter och le utan skäl, jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt. Aldrig.

Att jag fann min stora kärlek denna sommar, trodde inte jag skulle vara möjligt. Att en person kan ha en sådan stor inverkan på ens liv.

Jag tittar på honom ibland och undrar vart fan han har varit någonstans?

Men sedan är jag medveten att den tiden kommer av sina skäl, när du minst anar det så kommer du släppa in en person i ditt liv som kommer sätta spår i dig förevigt.

Med dig är jag allt, utan dig känner jag mig tom. Aldrig någonsin har jag fått detta lugn jag får av dig. Du är allt. Tack för att du gjorde detta till den bästa sommaren. Du är det bästa som har hänt mig och som pågår i mitt liv.

Min bästa Sebbe.

/ SB