Obsessed is a word the lazy use to describe the dedicated

Styrketräning har fått mig att se saker i olika perspektiv, man måste kämpa och slita för att komma någonstans. Det räcker inte att ”bara” träna 3 ggr i veckan. Du måste anförtro dig till gymmet, du måste lägga ner all din tid alltså hela din själ på styrketräning om du vill hamna någonstans med din styrketräning. Du måste omprioritera vissa saker som en gång varit prioriterat. Det går inte att missa ett pass… man blir besatt att lyfta dessa hantlar och det går inte att inte tänka på vad du ska göra nästa gång du möter gymmet.

Du måste ha självdisciplin… man kan åka de tider som passar en själv bäst. Det charmiga med styrketräning är att man bara fokuserar på sig själv. Det enda du kan bli besviken på är dig själv. Om du misslyckas så vet du vad du kan göra bättre och träna upp det till nästa gång.

Jag erkänner att jag är träningsnarkoman… jag kanske tränar för mycket, det har jag fått hört många gånger. Men gymmet gör mig så jävla glad och energisk så varför skulle jag dra ner på mina pass när jag mår så bra av det? Det jag vill få fram är att om du älskar att träna och det gör dig glad så ska ingen ha rätt till att få dig att sluta. Fortsätt driv på och fortsätt göra det du älskar.

Jag har iallafall lärt mig ett och annat… ingen träning gör sig själv… det går inte att flyta in på ett bananskal. För att bli något så måste du ha det mentala, du måste känna att varenda liten svettdroppe och varje sår är värt det. Alla timmar på gymmet… ska vara värt det.

” Obsessed is a word the lazy use to describe the dedicated.”

/ SB

Någonstans...

Någonstans på vägen föll jag...

Omedvetet började jag älska att se resultat på min muskelmassa. 

Eftersom började mitt mentala stärkas och jag kunde känna hur min styrka kom ut i varje nerv och fingertopp. När jag medvetet kunde se mig i spegeln och le mot spegelbilden på andra sidan som log tillbaks så visste jag att jag hade hamnat rätt. 

Styrkan kom smygandes och att gå ifrån en hantel till en annan är den bästa känslan.

Fast ännu bättre är när man byter några vikter i bänkpress till något tyngre. 

Jag öppnade ögonen för att börja styrketräna för 1.5årsedan och det är ett val jag aldrig ångrar.

Det jag helt var omedveten om då var jag ska skulle falla pladask för att bänka, det var något speciellt med att pressa upp denna stång. Något som folk som inte styrketränar fattar.. att skrika ut i varje set och repps är det mäktigaste man kan göra. 

För 1.5 årsedan tog jag 30kg i bänk nu är jag uppe på 60kg, när jag började se utvecklingen i bänken så öppnade jag även mina ögon lite för mark och böj. Idag är jag beslutsam att fortsätta min styrketräning lika hårt. Jag ska börja tävla i höst och göra mig igenkänd. 

/ SB

Tänker fortsätta driva på

Ibland går allt inte riktigt som planerat... i fredags vaknade jag och hade huvudvärk kände av pollen och nej ingen bra dag. Det var även maxningsdag.. tyvärr gick det inte. Jag var loj och kände hur hjärnspökena började komma smygandes. Det var mycket mentalt i fredags som gjorde så att jag inte kunde ta 60kg i bänk.. men jag måste även träna mina triceps mer. Jag har tränat mycket triceps nu på sistone men antagligen inte tillräckligt. Men även om jag hade bättre mentalt så kanske det hade gått... det är okej att misslyckas.. för då kan man bara lyckas nästa gång. Jag måste misslyckas för att bli starkast.. jag har prestationsångest.. det erkänner jag. Jag var så i skolan också.. om jag fick ett C så kände jag hur besviken jag var. Det är en helt annan grej egentligen.. men det handlar om att prestera och jag har lätt att tappa modet när det inte går min väg.

Jag har dock kämpat som en jävla gnu för att tagit mig hit där jag är idag med min styrketräning.. för ca 2 månader sedan hade jag usel teknik i böj, nu blir jag bara starkare och starkare där. Även i mars så såg tekniken i mark inte eller lovande ut så jag gick ner i vikter där för att sätta tekniken och sedan bara kunna utvecklas. Jag har fått kämpat som fan i böj och mark, verkligen. I bänk har jag haft det rätt lätt.. har haft någon svacka men det jag måste inse är att det är okej att inte alltid vara bäst. Man måste ha sina låga dagar för att nå sina toppdagar. 

Idag var det marklyft på schemat och jag kände verkligen att det skulle vara skönt om något gick åt rätt håll denna helg. Det gjorde det också.. 90kg i mark var lätt som en fjäder.. (det var tungt i tisdags), jag gick upp på 95kg och reppade lite också, det var inte heller speciellt tungt så reppa på 100kr är inte långt borta nu! Jag och killen var på gymmet i 2h idag.. det var välbehövliga 2h.. behövde verkligen lite skjuss ifrån fredagens skitbänk. 

Imorgon är det bänk, så får väl se vad jag blir att hitta på.. kanske en tvåa på 57.5? får se vad kroppen tycker om det imorgon. Det blir även mycket triceps imorgon. Som sagt så jävla nära 60... irreterande jävligt nära så jag ser detta som en utmaning. " Challenge accepted bitches". 

/SB

Jag tror på dig

Att våga utmana sig själv i vardagen… det behöver man inte göra varje dag men någon gång måste man våga kliva på nålar för att nå himlen. För att komma någonstans i livet måste man misslyckas för att kunna se allt som är omkring än i andra perspektiv.

Det är alltid det mentala, det är lika viktigt att utmana sig själv som det är att tro på sig själv. Det är väldigt viktigt att tro på sig själv, du ska aldrig tycka att du är värdelös… aldrig. Fast det förfärliga är att det är en själv som är den största kritikern i sitt liv och det är oftast man själv som står i vägen för sina framgångar. Att det mentala styr allting… det kvittar om det är en tenta du skriver eller pressar upp ditt personbästa i bänk. Det finns alltid en röst i huvudet bakom ” du kommer fixa detta” som säger ” nej tyvärr Sara inte idag”.

Det mentala går att stärkas på många olika vis, som att kolla sig i spegeln och tycka att man är vacker? Eller att kort på sin framgång? Nu hänvisar jag till styrketräning, när du ser dina resultat på svart och vitt så kommer det mentala stärkas. Jag antar att många kollar ner på sig själv ibland och undrar vad man kan ha gjort för att presterat bättre i vissa situationer. Jag känner igen mig i det… ibland känns det inte som man räcker till och det är naturligt att känna sig oduglig i vissa lägen. Fast glöm inte att du aldrig hamna i denna onda cirkel... om du har börjat tänka negativt om dig själv så måste du sluta göra det. Glöm inte det att alla är lika värda.

Att inspireras och motiveras av människor i sin vardag är viktigt, för då kanske man vågar göra saker i livet som man aldrig trodde man var kapabel till. Det är jätteviktigt att det finns de personer i sin vardag som knuffar ut dig från stupet, de människorna tror på dig och vet att du kommer klara av det och göra stordåd. Det är därför de slänger dig framför bussen. De vet att du kommer lyckas!

Det kan låta konstigt… men de människor du har i ditt liv som gör så att du vågar utmana dig lite extra är de som vill ditt bästa. Det jag vill ha att säga med min text är att sluta aldrig tro på dig själv, våga utmana dig själv, för vem vet du kanske gör det grymt bra? Och om du misslyckas försök igen och var ännu hårdare nästa gång. Jag tror på dig, vem du nu är som läser min text.

/SB

Välkommen juni

Jag välkomnar verkligen juni med öppna armar.. men med detta väder? nej.. vart är solen någonstans? det bara regnar och regnar. Grymt sugen på att ta en sista minuten och bara hejdå, nu sticker jag syns om en vecka. Men ne så kan jag inte hålla på, måste ju gymma. Ingen semester här heller! haah! 

Idag gymmade jag på fm sedan efter det så var det bara skutta in i duschen och göra sig någorlunda fin för att bege sig till Engeltofta. En av mina närmaste vänner tar studenten nästa vecka och de hade bal idag så då ville hon att jag skulle komma och fotograferas lite med henne så då gjorde jag det också! 

Efter det åkte jag hem igen och bytte om till gymkläder för mitt andra pass idag. Jag orkade inte tabort sminket så var översminkad på gymmet idag.. opsi. men ja det händer aldrig annars så folk borde ha fått en chock. Ja, jag fick in två sköna stryketränarpass idag och nu är jag rätt trött efter all träning idag. Nu ligger jag i sängen och lyssnar på metal och åt nyss upp min daim. 

På tal om ingenting så är det Bråvalla snart, fan vad taggad jag är.. In flames för tredje året i rad och sedan kommer en massa andra bra metal band som jag ska se! Fan vad detta komma bli kul! Vi kommer åka ca 10st ifrån min kompiskress. Jag är jättetaggad men jag hoppas faktiskt på lite mer metal.. för nu har de tagit dit mycket skit som techno osv. de måste fylla ut fredagen och lördagen bättre med mer metal, då blir jag glad iallafall. 

Ja, inte så mycket mer att berätta så tackar för mig detta inlägg. 

/ SB