Äntligen…

Idag var jag till en sjukgymnast som skulle kolla på mitt problem som jag har i ryggen… Han säger till mig att berätta om smärtan och hur länge jag har haft det. Så jag börjar med att berätta att jag har haft problem i 4 månader nu och att smärtan har gradvis stegrat osv.

Han kollade rörlighet, reflexer och kroppens autonomi… han ställde bra frågor som jag kunde förhålla mig till.

Sjukgymnasten tog verkligen sin tid med mig, stressade inte och kollade verkligen så att allt var okej under tiden jag var där. Efter undersökningen så berättade han för mig att jag antagligen lider av Ryggreutism, Ankyloserande Spondylit/Bechterews sjukdom. Han ville inte fastställa en diagnos MEN han tyckte att mina symptom var väldigt lik… & jag ska få ta blodprover och eventuellt skickas vidare på en magnet röntgen för att fastställa det.

Det är så tidigt i fasen så han sa det att det är bara att börja med träningsprogrammet som kommer kunna förebygga reutism…

Jaha okej… hur tog jag detta?  

Vet inte om många är medvetna om det men denna sjukdom kommer jag ha hela livet, smärtan är något jag kommer få leva med. Därför måste jag anpassa mig efter min smärta när jag ska träna.

Jag fick klartecken på att det bara var att börja styrketräna igen, framförallt börja köra styrkelyft. Han berättade det att jag måste förhålla mig till smärtan, om jag har jätteont en dag så ska jag inte lyfta tungt… men om det känns lite granna så var det bara att köra på tungt. För det är INTE farligt att träna tungt/hårt om man lider av denna form av sjukdom.

Jag kommer inte kunna gå på speciella scheman som förut då jag måste förhålla mig till hur ont jag har under dagen. Jag lyssnar alltid på kroppen men nu måste jag göra det ännu mera.

Jag är faktiskt glad, för jag fick klartecken att kunna köra styrkelyft igen. Nu ska jag ta mig sakta tillbaka ännu en gång. Detta kommer bli en jävla erfarenhet, jag ska låta detta lyfta mig som person inget annat.

Sedan måste jag tacka min fantastiska kille Sebbe, att han är vid min sida och har varit vid min sida under dessa månader. 

/SB

 

Anna

4 november 2016 11:55

Hej! Halkade in på din blogg:-) Inte världens roligaste diagnos att få men skönt att slippa ovissheten. Du verkar vara en fighter. Fortsätt kämpa och vinn kampen så gott det går.

Du får ha en trevlig helg!

http://sneckan81.bloggplatsen.se

Sara Berglund

4 november 2016 20:35

Absolut det ska jag! tack så mycket!

Ha en bra helg du också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  OKTOBER MÅNAD, en orättvisa.   Oktober månad är den månaden man stöttar och hyllar de som har bekämpat bröstcancer men även de som har gått bort i sjukdomen.   Jag tycker att det är jättebra att samhället går in för att hjälpa de drabbade...

Styrkelyft var min räddning…   Mars 2015, upptäckte jag Styrkelyft. Jag var redan insnöad på att bänkpress var kul, nu gällde det att fastna för något mer, så som benböj och marklyft. Under några månader så började en form av kärlek växa...

Min sommar   Imorgon börjar jag andra året på högskolan, sjukt vad tiden har gått fort de senaste månaderna. Jag fick ”sommarlov” i början av juni någon gång och var ledig i 2 veckor och jobbade därefter heltid i 8 veckor. Fick semest...

Anti mobbning, uppmärksamma diagnoser och se allas lika värda   Att uppmärksamma, att vi alla människor på jordklotet är olika. Olika problem men ändå försöka att se allas lika värda. Detta inlägg kommer handla om min stöttning för anti mobbning,...

Börja om på ruta ett   Under årens gång så får man lära sig att ibland blir man tvungen till att börja om på ruta ett igen. Ibland bryts man ned för att sedan byggas upp, det går att jämföra tanken med ett rassligt hus, det som behövs är att man ...