Att fortsätta göra det du tror på

Jag tyckte att det var dags för ett nytt inlägg nu. Jag ser att jag har några som kollar min blogg dagligen och om ni väntar på nytt inlägg så kommer det nu. Dagens ämne? det får ni läsa er till själv låt titeln er fantasi flöda.

Sedan jag var liten flicka så har jag alltid fått höra av mina föräldrar att jag ska tro på mig själv och stå på mig vad som händer i livet. Deras stöd inom varje grej jag gör är grymt.. om det har varit inom innebandyn eller inom min musik så vet jag att mina föräldrar kommer stötta mina beslut. Jag har aldrig fallit för något typ av grupptryck.. jag har alltid stått på mig och varit mig själv och jag tror det är det som gör så att jag står här i dagsläget.

Alla smäller jag har fått i ansiktet (inte fysiska smällar) för att jag har varit mig själv har aldrig varit roliga. Jag har varit utsatt... det erkänner jag och jag har aldrig viljat riktigt pratat om det heller.. men jag vet att det är de som var elaka mot mig det var fel på inte mig. Om någon av de som betedde sig illa mot mig läser detta nu så ta åt er snälla. Ni hade tur eller ska jag skriva otur att jag hade starkt mentalt och att min familj + pojkvän stod vid min sida och förstörde för er. Jag hoppas att ni ångrar er, fast jag inte var så "mobbad" så var jag ändå utsatt för att jag alltid gjorde rätt. I efterhand så skulle jag gjort exakt samma sak... jag skulle stått på mig och det har gjort mig starkare. 

Detta inlägg leder till min titeln att man ska fortsätta göra det du tror på. 

Jag har hittat en del citat som stämmer in på oss styrketränar och kanske tävlar i styrkelyft och det citatet kommer här. " Powerlifting requires a high level of rage. It is not for the meek or those happy in life. It is for those who carry a real anger someplace deep inside of themselves, who have an ability to harness it, and force it to explode out into the world with every rep."

Jag skulle dock inte säga att jag bär på en ilska någonstans på det sättet.. men med tanke på att jag har haft det lite jobbigt en del av min skoltid och även att min egna kommun inte gav mig inacoderingsbidrag. Det sitter kvar i hjärnmärgen.. när jag tar i på gymmet och skriker, jag gör det för att jag vill lyckas med vikten och att vara bäst. 

Min träning har räddat mig men även min musikaliska sida. 

Det jag tror på inom min styrketräning är värd att satsa på.. men sedan flyger det tankar som att ska jag lägga klubban på hyllan? detta beslut är jättejobbigt. Jag har inte kommit fram till någonting vettigt. Jag har ändå offrat 9 år av mitt liv till innebandy, världens bästa sport. Det är en av anlednignarna varför jag inte känner att jag vill sluta. Innebandy är något som får mig glad när jag tänker på det. Som sagt så får jag se hur jag känner över sommaren. 

Det jag vill få fram med mitt inlägg är att om du verkligen tror på något så ska du inte låta någon stoppa dig i det. Om det är din dröm så tycker jag personligen att du ska kämpa och nå din dröm. Om du inte når din dröm på första försöket låt det vila men ge inte upp. Va även stark och stå på dig själv i livet du kommer komma längre på det jag lovar. 

Om ni har funderingar så ös på med frågor! 

Er SB