För ett årsedan.. 

Jag trodde aldrig för ett årsedan.. att jag skulle vara där jag är just nu i dagsläget. 

Att ett år kan ha en sådan inverkan på vad som händer i livet.

Det kan slå totalvändningar i livet som man inte är beredd på och man måste lära sig utifrån de. 

För ettårsedan.. ja för ettårsedan ringde en innebandytränare i Saik och kollade om jag vill komma och provträna för dem. Jag brast ut med ett stort ja och var jättetaggad. För att jag visste att de hade ett lag i div2 och jag var grymt taggad på en högre divison denna säsong. Jag åkte och provtränade.. allting gick jättebra och de såg mig verkligen som en div2 spelare och då fylldes mitt innebandyhjärta med en massa glädje. Jag älskade innebandyn mer än allt just då. I augusti skrev jag över från GGIK till SAIK för att testa mina chanser i div2.

Jag kan ju säga denna säsong har jag kämpat och slitit som ett djur. Med tanke på favorisering i laget som började smyga fram så fick man som spelare kämpa ännu mer för en plats i div2.  Jag fick rätt många div2 matcher och jag gjorde det oftast bra ifrån mig. Men jag har även fått bänkat och fått försöka kämpa mig in en plats på planen. Så jag måste säga det att denna säsong har varit en jävla bergodalbana. 

Vi hade ett div4 lag också.. det var grymt kul att spela div4 då tjejerna där uppskattade innebandyn mer och attityden var en helt annan. Det var jättekul att spela div4, det var jag inte ensam om att tycka. 

Under denna säsong fick jag känna en jävla glädje ifrån innebandyn men även många tårar påvägen.

Under den här processen så fick jag lära känna mig mer.. som innebandyspelare men även vart jag vill hamna någonstans med innebandyn. Jag tänker inte byta lag i höst men jag vet inte heller om jag kommer hålla på med innebandyn. Jag har spelat innebandy i 9 år.. detta har varit den sporten som alltid har älskat och fått mig på bra humör. Jag tycker fortfarande om innebandy jättemycket och det är just därför det skär i hjärtat att jag funderar på att lägga klubban på hyllan i höst. Jag känner att tiden och orken med att pendla inte riktigt finns där. Jag har inte besämt mig än hur jag gör men jag måste nog komma på något bra snart innan tränarna verkligen tror 100% att jag ska fortsätta. 

Alla ni som läser min blogg vet hur mycket jag älskar styrketräning och hur mycket jag vill satsa på att bli bäst och börja tävla i styrkelyftning. Jag kan liksom känna igen känslan när jag åker till gymmet och när jag kliver ut på innebandyplan. Jag är nog på gymmet närmare 12h i veckan.. jag älskar dessa tunga hantlar och att kliva in på gymmet och verkligen få visa att jag är en stark liten tjej. Den känslan jag får ifrån folk på gymmet som tror på mig.. ja många är på mig och kollar när jag ska börja tävla osv. Jag känner att det var ett tag sedan jag känner att jag trodde på mig själv inom innebandyn. 

Innebandyn kommer alltid stå mig närmst hjärta för utan innebandyn alla dessa år så skulle jag inte formats och träffats så sjukt många underbara personer på vägens gång. Jag måste tacka innebandyn men jag tror jag bara vill spela innebandy för att spela innebandy. Inget mer. 

Personligt inlägg, hoppas ni gillar det!

/ SB