Någonstans...

Någonstans på vägen föll jag...

Omedvetet började jag älska att se resultat på min muskelmassa. 

Eftersom började mitt mentala stärkas och jag kunde känna hur min styrka kom ut i varje nerv och fingertopp. När jag medvetet kunde se mig i spegeln och le mot spegelbilden på andra sidan som log tillbaks så visste jag att jag hade hamnat rätt. 

Styrkan kom smygandes och att gå ifrån en hantel till en annan är den bästa känslan.

Fast ännu bättre är när man byter några vikter i bänkpress till något tyngre. 

Jag öppnade ögonen för att börja styrketräna för 1.5årsedan och det är ett val jag aldrig ångrar.

Det jag helt var omedveten om då var jag ska skulle falla pladask för att bänka, det var något speciellt med att pressa upp denna stång. Något som folk som inte styrketränar fattar.. att skrika ut i varje set och repps är det mäktigaste man kan göra. 

För 1.5 årsedan tog jag 30kg i bänk nu är jag uppe på 60kg, när jag började se utvecklingen i bänken så öppnade jag även mina ögon lite för mark och böj. Idag är jag beslutsam att fortsätta min styrketräning lika hårt. Jag ska börja tävla i höst och göra mig igenkänd. 

/ SB