Att finna sig själv... Ibland tar det 20 år att finna rätt. 

Sedan dag ett, när jag satt min fot inom skolans väggar så har jag fått kämpat. 

Alla dagar jag har varit mig själv, alla dagar jag bara har varit den jag är så har jag fått skit för det.

Missförstå mig inte, jag har haft bra kompisar under min uppväxt men jag har varit i klämm av mig själv för att jag står upp för mina rättigheter. Det är en sida man kan hata eller älska med mig, take it or leave it. 

I högstadiet, det som ska vara nytt, kul. Det var de... 

Första månaderna... tills den dagen jag blir anklagad för en sak jag inte har gjort.

Denna period var jobbig men Sara 13 år... fick veta lite mer vilka personer som mina riktiga vänner under denna tid. 

Denna "uppståndelse" försvann sakta som sanden i handen.

Tillslut började högstadiet bli lite roligt igen & min klass var faktiskt bra till viss del.

Sista halvåret i 9:an var en av de jobbigaste tiderna jag har varit med om. 

Jag som annars aldrig gråter började göra det...

För att vara helt ärlig så blev jag mobbad, psykiskt.

Nu när jag tänker tillbaks så skulle jag kanske inte varit så ärlig som jag var då för det gjorde så många i klassen gick emot mig men sedan gjorde jag väl det av ett skäl, för att jag alltid står upp för vad som är rätt. 

Gymnasiet var kommen... exalterad, glad. 

Vad kul med en förändring... med lite nytt i sin vardag. 

I gymnasiet hamnar jag i en klass som gör mig tyst.

Jag hamnar i en klass som gör mig stum. 

Jag som alltid pratar, inte ett dugg blyg... men under dessa 3 år blev jag tystare & tystare.

Fast under gymnasiet hamnade jag i en klass som gjorde mig stum, som gjorde mig tyst. 

Många gånger under gymnasiet kände jag mig ensam, lämnad. 

Min röst förblev tyst... 

Jag tror ingen i klassen fick lära känna den riktiga Sara. 

Högskolan, när jag började plugga program 2015.

Detta var det bästa valet som någonsin har kommit i mitt liv. 

Att börja plugga det idrottsvetenskapliga programmet för att bli personlig tränare är ett av de bättre valen som jag har gjort. 

Jag har äntligen fått börja skina, min personlighet har verkligen fått det utloppet som har varit instängt. 

Mycket har det skett sedan augusti & det har bara skett bra förändringar. 

Sedan att träffa en person som gör skolan mycket bättre, att ha någon att dryga med.

Att det ska ta 20 år att finna en sådan bra kompis. 

Evigt tacksam för att du satt dig bredvid mig den 19 augusti.