Att vara "normal"... 

Hur det bara kan krypa i kroppen... känner energin i varenda liten nerv. Men man måste... måste hålla det inom sig... iallafall försöka att vara "normal". 

Skärpa till sig så att man inte uppfattas dryg eller hänsynslös. Det är jobbigt att skärpa till sig.. i försök till att vara normal... vad nu normal är..

Det tänkte jag över för någon dag sedan. 

Jag var i en situation då jag lära vara skärpt.. vara sansad för att uppfattas seriös. Det var jobbigt för det enda som hjärnan skrek ut till musklerna i kroppen var att röra på sig. 

Att komma på sig själv... " Sara, du måste faktiskt tona ned... du ska uppfattas seriös & normal.. inte rastlös."

Det var jobbigt att tona ned på min personlighet.. att i försök till att vara normal.. 

Men då blir jag att tänka på.. vad fan är normalt? 

Vadå att vara som alla andra.. hur jävla kul är det? 

Men sedan måste man anpassa sig efter situationer... det är jobbigt för jag vill bara få utlopp av all min energi jag bär på. 

Att ha en massa energi är både jobbigt och underbart. Ibland tappar jag kontrollen över energiflödet.. men ibland finner jag någon balans.. mycket hjälp av träningen. Att sprida energi.. energin som kryper i kroppen när jag "sitter still" på en föreläsning.. men jag kan inte sitta still.. vrider vänder... hittar alltid någon att hålla på med för att på något sätt hålla igång hjärnan eller att "orka" lyssna på vad du har att säga mig. 

Men sedan vadå normalt.. vad fan är normalt. 

/SB