Styrkelyft var min räddning…

Mars 2015, upptäckte jag Styrkelyft.

Jag var redan insnöad på att bänkpress var kul, nu gällde det att fastna för något mer, så som benböj och marklyft. Under några månader så började en form av kärlek växa fram till styrkelyft.

Jag älskade redan att styrketräna men styrkelyft fick in mig på planering och prioritering. Att tävla och träna styrkelyft gjorde mig lycklig.

För snart ett årsedan gick jag in och gjorde min första bänkpresstävling i Bollnäs, slutförde även en diet som slutade på en viktnedgång på 6.6 kilogram. Idag är jag lika lätt i kroppen som då, fast nu är mina mål lite annorlunda än vad de var för ett årsedan.

För snart ett årsedan började jag även få problem med bäckenet, en skada jag trodde skulle försvinna. I november innan min första styrkelyftartävling så hade jag även då problem men det försvann. I slutet av juni så börjar jag känna av bäckenet igen… vilket ledde till att jag slutade att böja, marka och bänka med svank.

I slutet av september har det gått tre månader sedan jag har kunnat kört styrkelyft, jag provade benböja LÄTT för två veckor sedan. Timmar efter träningspasset protesterade kroppen och jag fick ont.

Jag provade bänka med svank och köra raka mark för ca. tre veckor sedan, kroppen protesterade även då.

Vissa dagar har jag jätteont, vissa dagar mindre ont.

Ibland kommer smärtan i intervaller under dagen.

Jag har varit och försökt fått hjälp men i slutändan har jag ändå fått ont.

Huvudet har jag haft högt, jag har fortsatt kört min styrketräning för i tron hoppas att jag ska komma tillbaka till den jag en gång var. Att få köra mina tunga benböj och marklyft.

I dagsläget känns det inte som att jag kommer kunna komma tillbaka dit jag var för fyra månader sedan. Det känns som jag borde lägga styrkelyft åt sidan en stund och finna nya mål.

Jag provade boxning häromdagen, det var både lärorikt och kul men efter passet slut så kom jag på mig själv att det är styrkelyft jag vill hålla på med. Det är det jag kan riktigt bra… ingen känsla är lik den man får när man lyfter tungt.

När man rackar stången i benböj ställningen eller har avklarat ett tungt marklyft.

Det var i måndags jag insåg att jag kanske aldrig kommer komma tillbaka dit jag en gång var inom styrkelyft. Det gör mig väldigt ledsen, det uteblev att jag stängde in mig i tisdags för att mentalt komma tillbaka stark igen.

Styrkelyft var det som räddade mig, eller styrketräning överlag. Sedan jag började lyfta vikter så har jag blivit en helt annan människa. Jag ser på kost och träning ur flera olika perspektiv. Jag är inte perfekt, ibland hamnar även jag i svackor och vill krypa upp i soffhörnet för det enda jag vill i slutet av dagen att hålla på med det jag kan och vet bäst…Styrkelyft. 

/SB