Att vara "normal"... 

Hur det bara kan krypa i kroppen... känner energin i varenda liten nerv. Men man måste... måste hålla det inom sig... iallafall försöka att vara "normal". 

Skärpa till sig så att man inte uppfattas dryg eller hänsynslös. Det är jobbigt att skärpa till sig.. i försök till att vara normal... vad nu normal är..

Det tänkte jag över för någon dag sedan. 

Jag var i en situation då jag lära vara skärpt.. vara sansad för att uppfattas seriös. Det var jobbigt för det enda som hjärnan skrek ut till musklerna i kroppen var att röra på sig. 

Att komma på sig själv... " Sara, du måste faktiskt tona ned... du ska uppfattas seriös & normal.. inte rastlös."

Det var jobbigt att tona ned på min personlighet.. att i försök till att vara normal.. 

Men då blir jag att tänka på.. vad fan är normalt? 

Vadå att vara som alla andra.. hur jävla kul är det? 

Men sedan måste man anpassa sig efter situationer... det är jobbigt för jag vill bara få utlopp av all min energi jag bär på. 

Att ha en massa energi är både jobbigt och underbart. Ibland tappar jag kontrollen över energiflödet.. men ibland finner jag någon balans.. mycket hjälp av träningen. Att sprida energi.. energin som kryper i kroppen när jag "sitter still" på en föreläsning.. men jag kan inte sitta still.. vrider vänder... hittar alltid någon att hålla på med för att på något sätt hålla igång hjärnan eller att "orka" lyssna på vad du har att säga mig. 

Men sedan vadå normalt.. vad fan är normalt. 

/SB

Kontraster 

Idag är det fredag... kan tänka mig att det finns de som lägger på sig det där extra smink, plattar håret.

De har precis hunnit sprungit till systemet för att hinna inköpa alkohol till dagens festligheter.

Svarta klackskor, ett par tajta jenas och en snygg glittrig blus.

I springande ifrån systemet till bussen med de tunga systemkassarna med sina bästa kompisar.

Skrattet och de glittrande ögonen när de nästan ramlar in på bussen.

Jag äter min havregrynsgröt, dricker mitt kaffe och drar på mig träningskläderna för att sedan sätta mig i bilen körandes till gymmet. Håret uppsatt i "plupp", med andra ord som lilla My. 

Eller som jag brukar kallas.. "arga lilla My".

Styrketräning över 1h.

Kommer hem till föräldrarna igen.

Byter om till schorts, underställströja, långstrumpor.

Drar på en massa tigerbalsam för att benhinnorna inte ska ta allt för mycket stryk när jag ska löpträna på asfalten. När tigerbalsamet har börjat bränna så drar jag upp strumporna, på med musik i hörlurarna och keps på huvudet.

Dags för det åttonde träningspasset sedan i söndags. 

Det jag menar med vilka kontraster det finns bland oss, medans jag drar på mig en keps och snörar mina springskor så finns det de som gör det extra för att vara snygg för en utekväll.

Medans det finns de som öppnar första cidern och tar första shoten.

Så sliter jag med mina vikter på gymmet och med ett strikt kostschema.

Att ta ett avstånd ifrån alkoholen, att ta ett steg närmare den hårda vägen för att en dag kunna leva upp till sin fulla potential. 

Imorgon gör jag mitt nionde träningspass sedan i söndags. 

Jag har tränat konstant sedan i söndags... jag har ingen aning vad allt detta driv kommer ifrån.

Men min motivation.. min drift... 

FAST jag är en riktig jävla godisråtta ska jag säga till er... 

Jag ÄLSKAR att äta onyttigt, jag längtar till helgerna för då får jag äta en massa godis. 

Men jag måste personligen ha gränser inom min kost iallafall när det är så tätt in på SM.

I detta inlägg vill jag få fram vilka kontraster det är i vardagen bland oss ungdomar. 

Jag lägger ner all min tid på gymmet, på löpträningen och min kost.

Jag påstår inte att man måste göra det.. man ska göra det i livet som känns bäst!

Jag tycker det kan vara kul att festa ibland men jag gör det dock väldigt sällan med alkohol inblandat. MEN att umgås med kompisar är något som är viktigt, Det handlar väl om vad man gör det till. Om du dricker varje helg... mår du bra av det? då kommer inte jag säga något om det heller. Jag kommer antagligen inte stötta det valet men man ska respektera varandra och de besluten som görs i vardagen. 

Då vill jag komma fram till min nästa punkt...

" Sara, du tränar för mycket.. du måste vila... vadå inte dricka alkohol?"

Ursäkta... kommentera inte min livsstil.

Jag vet att jag tränar lite för mycket.. jag vet att kroppen måste vila...

Jag dricker inte alkohol för att det kan förstöra båda mina gjorde träningspass och påkommande pass.

Att stå emot alkohol som snart 21 år fyllda.. är nog rätt ovanligt.

Jag skulle dock inte kalla mig nykterist för jag dricker någon gång per halv år.

Men detta... respektera min  livsstil så respekterar jag din.

Det jag främst vill säga med detta inlägg är att det är självfallet viktigt att ha roligt och äta onyttigt någon gång ibland. Men att kunna ta hand om sin kropp... träna hårt.. hålla kosten. Det är innerligt tufft... hårt arbete. Jag vet det.. men ibland måste man få gå helt utanför de ramarna... äta godis och dricka lite alkohol.

Om du vill hålla på med tobak och alkohol, varsegod, jag kommer accpetera din livsstil men antagligen aldrig förstå. Exakt som ni inte kommer förstå  mina val jag gör med min livstil. Som sagt.. vilka jävla kontraster.

Men i slutändan handlar allt om att respektera och acceptera varandra i samhället. 

/ SB

All denna energi...

För ganska precis ett årsedan så hamnade jag i en intensiv träningsperiod.

Jag tränade 7-8 gånger i veckan.. (jag hade alltid vilodagen på lördagen).

Jag mådde dock väldigt bra av detta så jag fortsatta med det i flera månader.

Tills min coach fick in mig på rätt spår och tillrättade visade mig att träna så mycket bryter ned mer än bygger upp. Han fick in mig på ett schema efter ett tag... träna 3 dagar, vila & träna 3 dagar så vila.

Det har rullat på så sedan i somras.  

Det har funkat väldigt bra, jag måste ha rutin/planering i min vardag för att jag ska fungera. Minsta lilla ändring kan förstöra så himla mycket & då referar jag till mitt senaste inlägg. Att det är de gångerna jag får utbrott är mycket pga. ett snedsteg i planeringen. En liten rubbning, då rubbas hela jag. Detta har dock skett inte allt för många gånger.. (som tur är). 

Tillbaka till min intensiva träningsperiod som jag hade för 1 årsedan.

Jag har hamnat där igen... förra vecka tränade jag 7 gånger (hade vilodag på lördagen).

All min energi måste förbrukas och att träna MYCKET gör mig glad och inte alls lika energisk fastän jag har sjukt mycket energi kvar efter 2 träningspass på en dag. 

Den senaste veckan har det krypit i min kropp... jag har varit en tickande bomb.

Alla dessa träningspass jag gör nu är för att minska den krypande känslan i min kropp.

Att träna lite för mycket hjälper mig just nu.. jag mår bra av det.

Jag har alltså hamnat där jag var för 1 årsedan.. en massa träning.

En intensiv träningsperiod. 

Eftersom kommer jag falla tillbaks igen på normala 5-6 pass. 

Men just nu behöver jag all denna träning för att "överleva" vardagen.

Det kan mycket möjligt bli 7 pass denna vecka också.

På söndag får jag vila, har vila på onsdag också men ska nog köra thaiboxning med min bästa kompis. 

Jag känner att all denna träning ger mig lycka och glädje. 

Jag fortsätter trumma på med det & jag lovar jag lyssnar på kroppen om den säger stopp.

Just nu säger psyket " mer träning". 

Kroppen lite trött.. vill sova. 

Imorgon är det ny dag och benböj på schemat kl 08.00 på morgonen..

JA! träning ska vara kul.. fast ne jag gillar inte alla dessa träningspass.. 

Jag älskar det... 

”Obsessed is a word the lazy use to describe the dedicated.”

/SB

Brist med förståelse...

Utbrott... på utbrott.

Brist med förståelse...

De senaste dagarna har varit tunga.. minst sagt väldigt tunga mentalt.

Att få utbrott.. på små saker.

Att inte veta hur jag ska hantera det.

Att hålla det inom sig det går inte för det måste ut.

Antingen sparkar.. slår eller slänger saker för att få utlopp.

Det är stressande för kroppen att få utbrott..

Känner att det kryper i kroppen..

FAST jag inte har fått utbrott på hela dagen så.. känner jag att det kryper i kroppen och nästan inväntar på att det kan komma något.

Jag känner mig som en tickande bomb... 

Det brukar inte vara såhär... iallafall inte såhär illa. 

Jag har kommit in i en period där utbrotten bara blir värre.

Det har varit "lugnt" ett tag...

Men perioden jag är i nu... den är slitsam. 

På något vis måste jag blicka framåt.. träna MYCKET så kroppen kan få utlopp. 

På söndag har jag gymmat 5ggr & sprungit 2ggr denna vecka.

Har inbillat mig att jag måste vara i fullrulle för att minska utbrotten.

Hur som haver...

Det finns en brist på okunskap... förståelse varför.

Att lära sig hantera det.. hur!?

Det är jobbigt.. men jag fortsätter tugga på.

Fast denna krypande känsla jag har i kroppen är påfrestande så hoppas jag att det blir lugnare snart.

För det här håller inte.

MEN.. borde inte klaga för mycket för utöver det mår jag väl bra.. träningen går riktigt jävla fint iallafall.

/SB 

En nytändning... 

Ibland behövs en nytändning.. en käft smäll ifrån sig själv.

Om inte framförallt lite omruskning och lite pepp om varför man gör det man håller på med.

Att tänka efter... varför började jag med detta? Var det att ge upp... sluta kämpa!? för att hjärnan vill göra annat och testa nytt? I mitt senaste inlägg förklarar jag mig själv att det är jobbigt att gå i perioder med sina intressen.. det är verkligen det. Att ha tankarna " men Sara... ska du inte prova lite cross... eller lite boxning!? varför inte hoppa fallskärm?!". 

Att slitas i stycken bland sina intressen som ligger så nära sitt hjärta. 

Att vara helt omedveten om vad man ska göra... för att det ska kännas rätt inne i själen.

Att egentligen inte ha någon aning om vad som känns rätt för stunden.

Så det man gör är att testa och prova på allt i sin närvaro för att man är osäker på vad som känns rätt för stunden.

Det har varit jobbigt i några dagar för mig nu för att hjärnan har villjat göra annat... men djupt nere i själen.. vet jag. Jag är 100 % medveten om varför styrkelyft blev en sådan stor bit av mitt liv. Det handlar inte om att gå ned till gymmet för att lyfta lite vikter... det är kärleken till att få kämpa det lilla extra under det sista reppset.. att känna blodet pumpas ut ur varje ven... känna styrkan i varje liten muskel när man drar tunga mark och håller kvar vikten i väntan på domarens "down" signal. Att få vita lampor rätt igenom varje lyft.. 

Det handlar om så mycket mer än kärleken till att bli starkast men framförallt umgänget, de man tillbringar tiden med på gymmet. Personer som får en att se allt ifrån olika perspektiv. Just få en själv till den punkten till varför började du med detta Sara!? Du är aldrig nöjd.. är du nöjd nu? Nej exakt.. fortsätt motivera dig själv för du vet.. du vet varför du behöver det här.. det har stärkt dig både fysiskt och psykiskt. Fortsätt mot ditt mål. 

En nytändning av sig själv.. var det som behövdes.

Att bli starkare av att vara periodare med sina intressen..

Att försöka vända det till en styrka istället för en svaghet. 

SM snart... börjar bli mer och mer taggad nu faktiskt. 

/ SB

Att aldrig vara nöjd... 

Det är slitsamt... jobbigt mentalt att göra alla sina intressen i olika perioder.

För mig fungerar det inte att göra en sak och nöja mig... 

Om det inte är att sjunga, spela instrument eller skriva låtar.. så hamnar jag i perioder då jag ritar mycket. Sedan kan jag skriva mycket noveller och dikter.. 

Detta sker helt omedvetet att jag bestämmer mig för att göra dessa saker under vissa veckor sedan kan jag helt enkelt ändra mig och vilja göra något annat. Jag visste att den dagen skulle komma med styrkelyft.. jag vill testa annat... göra annat. Inte för att jag egentligen har tröttnat och tappat motivationen det handlar om att jag har lätt för att perioda mina intressen. Visserligen är det bra att ha kunskap och göra en massa saker.. men ibland blir det bara jobbigt. Det mentala testas och testas hela tiden.. konstant! 

Att få höra " eh.. man hamnar så ibland... man tappar motivationen".

Det handlar inte om motivationen... det är så mycket annat.

Jag älskar styrkelyft... men jag är aldrig nöjd.

Jag vill testa annat... göra annat.

Det bara den jag är som människa... jag måste stimuleras och det gör jag genom att rätt mycket kreativa hobbys men även att få träna mycket. 

Men känslan att aldrig vara nöjd.. är jobbig.

Att vilja göra annat... det är tär på psyket.

Att min hjärna inte riktigt vet vad den vill göra.

Varför bestämma sig för en sak när man kan göra andra saker?

Sedan när jag börjar gilla något.. så gillar jag det inte... jag ÄLSKAR det! 

Jag går in helhjärtat i varje repps och varje set på gymmet.

Det handlar inte om motivationen det är mycket djupare än så... 

Men ibland måste man ruskas om lite och tänka varför började jag?

Det var för att jag skulle lyckas och ta mig till toppen.

Att göra saker i perioder håller inte.

Fast det är jobbigt... så måste jag acceptera att det är den jag är. 

/ SB

Att lämna tryggheten

Lämna tryggheten hemma hos föräldrarna.

Lämna ett förhållande och gå självsäker.

Nytt liv, lägenhet.. leta sig själv.. framförallt att finna sig själv längsvägen.

Detta inlägg handlar om just det jag skrev kort om ovan..

Jag har kommit till delen av mitt liv att det är dags att lämna tryggheten med familjen.

Det är dags att slänga sig ut i livet.. ta vara på sin fulla potential som människa.

Jag har viljat detta så länge.. bo själv.. & framförallt i fortsättande att finna mig själv. 

Det senaste året har det skett mycket.. 

Jag har blivit mer ansvarsfull, min mognad har visats gång på gång.

Jag är redo... att vara lite bättre.. ta mitt ansvar.

Visa sin fulla potential inför alla... visa att man kan.. 

Just detta att låta en person finna dig innan du finner den rätta personen. 

Låt de leta efter dig, imponera, visa gång på gång.. att du är bäst som du är. 

Att finna sig själv handlar inte om att hålla sig runt ramarna du är bekväm med.

Du måste göra misstag för att sedan finna dig själv.. måste våga göra helt idiotiska saker för att det sedan ska bli rätt.. 

Jag känner helt personligen att jag är på rätt väg... 

Att leva till fullo med medvenhet.

Det enda man behöver ibland är en liten knuff av sig själv.. 

/ SB

Mobbning…

Det handlar inte bara om ord och hårda blickar…

Det är när folk i närvaron trycker ned en lika mycket som psykiskt och fysiskt…

Det är när folk tar vara på att trycka ned någon som står upp för sig själv och sina rättigheter.

Det är när en någon tjej eller kille… blir utfryst...

Inom skolans väggar är det alltid minst en kille och en tjej som blir utsatt för just mobbing.

Inom jobbets väggar är det alltid minst en kvinna eller man som blir utsatt för trakasserier.

Det finns alltid där… för det kommer alltid finnas de människorna som tror att de är bättre än någon annan.

Av egna erfarenheter så vet jag… jag vet hur det känns att bli nedtryckt psykiskt och utfryst. Att känna att man inte räcker till… det var bara tur att de personerna gav sig på rätt tjej… jag har ett stark mentalt, utan det hade ni knäckt mig.

Men det finns de killar och tjejer ute bland oss… som inte alls har det starka mentala och inte får den hjälpen som krävs hemifrån eller från skolan. Det är så lätt… och det har skett så många gånger när lärare och rektorer struntar i vad som skes på rasterna innan man går in på lektion. Lärarna kanske ser… men inte vågar ta tag i det. Det är så lätt att blunda för mobbing… det är för lätt.

Tankar som snurrar… varför ska ens ordet mobbing existera?

Varför ska de människor om avviker från normen få skit för det?

Varför ska man vara som alla andra? När man gör det bäst när man är sig själv.

Varför vill folk förstöra för andra? Jag har några teorier… kan det vara därför de mår så dåligt själv så de måste hitta folk att trycka ned för att sätta sig själv på en kungastol. För att de människorna ser hur glad man egentligen är… de vill trycka ned ditt leende.

Något har jag lärt mig av detta… av egna erfarenheter så måste man fortsätta stå på sig själv.

Låt INGEN trycka ned dig… avvik från normen. För när du gör det… då gör du något som inte passas för samhällets individer… du gör något speciellt. Fortsätt med att vara dig själv. 

/SB