När det mentala sitter... 

Tänkte skriva lite om hur de senaste dagarna har sätt ut för mig. 

I måndags var det en given bänkmåndag och då bänkade jag med min kille. 

Jag blev att reppa på 52.5kg i bänk.. det blev totalt 3 repps och 4 set. 

Det kändes dock rätt tungt de första tre seten så jag tänkte hur ska jag klara av att göra de tre sista? 

Jag har aldrig klarat av att göra 3 st på de sista(fjärde setet), jag gick in i mitt mentala och fokouserade som fan. Jag kom till en väldigt harmonisk plats i mina tankar då, jag vet faktiskt inte vad jag tänkte på just då, att kanske klara de sista setet? men miljön på gymmet då var riktigt bra, det fanns musik i bakgrunden men inte alls för hög och Albin sa inget till mig medans jag fokuserade. Det var nog det som avgjorde att jag klarade av  de 3 sista. Men det sjuka var nog att det sista setet var det enklaste.. jag tror jag skulle kunna pumpa ut 2 till efter jag hade gjort 3. 

Det är den fokusen jag gärna vill fortsätta hamna i.. jag gick inte in med någon speciell inställning jag bara gjorde. Om det var något omedvetet som fick mig att pressa upp, mycket möjligt men att ha den fokusen jag hade då, det är dit jag vill nå på varje set och reps i basövningarna. Efter detta lyckade bänkpass gick jag vidare till lutande hantelpress (en favorit övning). Jag tänkte liksom men varför inte göra treor på 22kg hantlarna 4 set? Jag tror jag överraskade mig mest då.. jag gjorde 5 repps på alla 4 set? what. 

Det har aldrig hänt någon gång så jag var glatt överraskad att det gick så himla bra. Fan vad kul det är att börja bli stark. Det roliga är att jag har så mycket mer att ge, jag kommer bli starkare och ta folk med storm. 

Tisdag var det dubbelpass. 

På FM Böj/mark och resterande benövningar. 

På EM Lats/biceps

Onsdag blev det ett heligt axelpass med trapz.

Idag (Torsdag) var det böj och resterande benövningar + mage. Jag kände mig grymt stark idag i böjen så ska gå upp lite i vikterna nästa vecka! 

Imorgon fm så ska jag åka tåg till linköping för att vara med min syster.

Vi ska gymma och ha syskonmys bara! När jag anländer i linkan så ska vi åka och gymma och ja självfallen bänk imorgon. Jag ska försöka mig ann 57.5 kg imorgon, så håll tummarna för mig. Hoppas verkligen att det kommer vara enkelt för då vet jag att 60 kg bara är runt hörnet. Men vi får väl se.. jag kommer uppdatera hur det går! Kanske inte kommer ha tid att blogga någonting nu när jag åker bort dock. Om jag får tid så blir det ett inlägg på söndag iallafall! 

/ SB

För ett årsedan.. 

Jag trodde aldrig för ett årsedan.. att jag skulle vara där jag är just nu i dagsläget. 

Att ett år kan ha en sådan inverkan på vad som händer i livet.

Det kan slå totalvändningar i livet som man inte är beredd på och man måste lära sig utifrån de. 

För ettårsedan.. ja för ettårsedan ringde en innebandytränare i Saik och kollade om jag vill komma och provträna för dem. Jag brast ut med ett stort ja och var jättetaggad. För att jag visste att de hade ett lag i div2 och jag var grymt taggad på en högre divison denna säsong. Jag åkte och provtränade.. allting gick jättebra och de såg mig verkligen som en div2 spelare och då fylldes mitt innebandyhjärta med en massa glädje. Jag älskade innebandyn mer än allt just då. I augusti skrev jag över från GGIK till SAIK för att testa mina chanser i div2.

Jag kan ju säga denna säsong har jag kämpat och slitit som ett djur. Med tanke på favorisering i laget som började smyga fram så fick man som spelare kämpa ännu mer för en plats i div2.  Jag fick rätt många div2 matcher och jag gjorde det oftast bra ifrån mig. Men jag har även fått bänkat och fått försöka kämpa mig in en plats på planen. Så jag måste säga det att denna säsong har varit en jävla bergodalbana. 

Vi hade ett div4 lag också.. det var grymt kul att spela div4 då tjejerna där uppskattade innebandyn mer och attityden var en helt annan. Det var jättekul att spela div4, det var jag inte ensam om att tycka. 

Under denna säsong fick jag känna en jävla glädje ifrån innebandyn men även många tårar påvägen.

Under den här processen så fick jag lära känna mig mer.. som innebandyspelare men även vart jag vill hamna någonstans med innebandyn. Jag tänker inte byta lag i höst men jag vet inte heller om jag kommer hålla på med innebandyn. Jag har spelat innebandy i 9 år.. detta har varit den sporten som alltid har älskat och fått mig på bra humör. Jag tycker fortfarande om innebandy jättemycket och det är just därför det skär i hjärtat att jag funderar på att lägga klubban på hyllan i höst. Jag känner att tiden och orken med att pendla inte riktigt finns där. Jag har inte besämt mig än hur jag gör men jag måste nog komma på något bra snart innan tränarna verkligen tror 100% att jag ska fortsätta. 

Alla ni som läser min blogg vet hur mycket jag älskar styrketräning och hur mycket jag vill satsa på att bli bäst och börja tävla i styrkelyftning. Jag kan liksom känna igen känslan när jag åker till gymmet och när jag kliver ut på innebandyplan. Jag är nog på gymmet närmare 12h i veckan.. jag älskar dessa tunga hantlar och att kliva in på gymmet och verkligen få visa att jag är en stark liten tjej. Den känslan jag får ifrån folk på gymmet som tror på mig.. ja många är på mig och kollar när jag ska börja tävla osv. Jag känner att det var ett tag sedan jag känner att jag trodde på mig själv inom innebandyn. 

Innebandyn kommer alltid stå mig närmst hjärta för utan innebandyn alla dessa år så skulle jag inte formats och träffats så sjukt många underbara personer på vägens gång. Jag måste tacka innebandyn men jag tror jag bara vill spela innebandy för att spela innebandy. Inget mer. 

Personligt inlägg, hoppas ni gillar det!

/ SB

En stor plats i mitt liv.. 

När styrketräningen blir mer än bara att åka dit och hålla sig hälsosam. 

När träningen tar en sådan stor plats i livet...

Att man får höra att man tillbringar för mycket tid på gymmet.

När träningen är så viktig så att kompisarna börjar frågesätta varför. 

När folk börjar ta avstånd för att man verkligen lever för sin stryketräning. 

När gymmet är viktigare än att träffa sina kompisar och dricka alkohol..

När man kan gå igenom gråt,skratt och en massa jävla slit för sin träning.

Ja då är det något som betyder mycket för dig och det är då du ska pressa dig hårdare och aldrig ge upp.

Jag skriver i princip bara om träning och hålla sig hälsosam på min blogg. 

Jag känner att det är det som driver mig.. jag hoppas verkligen att det är några där ute som verkligen uppskattar dessa inlägg och blir inspierade att börja träna hårt. Jag hoppas att jag får in fördelarna med styrketräning men även att man inte kan glida in på ett bananskal för att bli något. Styrketräning kräver hårt arbete och starkt mentalt. Att vara frustererad och åka till gymmet är det bästa som går att göra.. att skrika ut all sin frustration, ja det är livet. 

/ SB 

Jag skrev denna låt för snart ett årsedan. 

Jag framförde den för systrarna i gävleborg och de ville ha med mig i gänget. 

Fast jag tackade nej pga. innebandyn. Något jag ångrar nu? ja verkligen.

Musik är något som får mig lycklig.. att skriva låtar och vara kreativ är underbart!

Tänkte jag kan ju dela med mig av min kreativitet. Hopppas ni gillar texten! 

Obsessed

Needles touching my skin

The pain I expected…

The pain I felt

I knew I did a step towards right direction.

Who am I?

I am me, and I am free

I just want to be a hardcore girl living the dream.

I just want to be a hardcore girl just being me.

I am in love; I am in love, in me.

It started when I was 13,

Therefore it just escalated…

Screaming, I have name..

I am obsessed

I just want to be a hardcore girl living the dream.

I just want to be a hardcore girl just being me.

I am in love; I am in love, in me.

My schoolmates didn’t like the real me

Tattoos and that kind of stuff, you know?

My family sees me like the rebel

And I see myself like the star

I just want to be a hardcore girl living the dream.

I just want to be a hardcore girl just being me.

I am in love; I am in love, in me.

Now I am a hardcore girl…

Searching for answer by my music

I am just me.

A hardcore girl with big dreams 

Fortsätter bara att överraska mig själv...

Ni vet när man verkligen ser att man överraskar sig själv hela tiden.. att man verkligen kan mer än vad folk tror! Att det går att göra saker som man inte trodde var möjligt just då... att känna sig starkare i sinnet och fysiskt är rätt underbart. Glöm inte det att våga testa saker i din vardag.. du kanske misslyckas på första försöket men andra eller tredje kan det gå hur bra som helst? 

Mitt liv ser absolut inte ut likadant som de gjorde för ett årsedan.. 

Det året som har gått så har jag bara överraskat mig själv mer och mer.

Jag har insett att ibland händer det saker i sin vardag man inte kan styra över och då måste man ibland göra besulet så man kan gå vidare. 

Mitt besulat att gå in 100 % för träning har funkat väldigt bra.

Eller ja.. vadå beslut? jag älskar att träna så det har bara hänt självmant. 

När jag kliver innanför dörren på gymmet så kan jag bara känna glädje.

När jag skriker upp de tunga vikterna så gör jag det med ett skratt bakom. 

Detta är min verklighet.. om du inte accepterar det så säger jag tack och hej. 

Att få blåmärken och bulor på smalbenen efter styrkepassen är något som bara sker.

Visst så kan dessa blåmärken och bulor göra ont men att köra på så att man får ont.. ja det är min verklighet. Såriga händer efter all mark jag har kört, ja det gör också ont men vafan om man vill vara fin så måste man lida pin. 

I fredags? fan vad sjukt.. 

Helt oplanerat så jag gjorde 2st på 55kg i bänk.. jag såg även att för 7 veckor sedan att jag bara klarade 2st på 50kg. Det går framåt i bänken.. min favorit övning. Jag älskar verkligen detta.

Jag trodde seriöst aldrig att jag skulle bli en tjej som älskar att lyfta tungt. 

Det jag trodde var att jag skulle spela innebandy hela mitt liv.. jag trodde jag var den självklara innebandybruden.. ja jag var det. Men min styrketräning kom in i mitt liv och fick mig att öppna ögonen för något större. Jag började märka att jag verkligen kan! 

Något jag inte har skrivit här är att jag gymvärd för min atlet klubb här hemma.

Jag har inte själv gymvärd (bara ensam tjej).. det är 8 andra också. 

Som uppgift är att jag ska få alla att trivas på gymmet, hjälpa folk om det behövs, ta hand om allmänna grejer som händer på gymmet som om något går sönder. Jag tycker detta är kul då mina kontakter bara har ökat och att kunna heja på fler och prata är rätt kul. 

Att bli starkast är min drift!

Imorgon är det bänk, fan vad kul! 

/ SB

Glädje, skratt, frustration och en massa jävla slit förmedlar dessa bilder. Jag har kommit sjukt långt inom min styrketräning.. fast målet ifrån början inte var det jag har nu.

Mår så jävla bra av detta.. 

Att träna överlag får mig att må så bra! 

Sedan att jag gör framsteg inom min träning gör mig bara gladare och gladare. 

De resultat jag ser inom min träning gör mig bara mer exalterard till nästa gympass. 

Jag har lärt mig att älska alla pass på gymmet, så som om det är böj/mark/bänk.

Jag har alltid älskat att bänkat sedan jag började gymma.. fast jag bara har hållt på och styrketränat närmar 1½ år så känns det som att detta ligger väldigt nära mitt hjärta.

Att träna själv men även att hjälpa andra och se deras resultat inom träning gör mig jätteglad. 

Den energin jag lägger ner på min styrketräning är egentligen sjuk.. tränat 4 gånger denna vecka redan.. är nog uppe i 7-8 h på gymmet på tre dagar? jag undrar ibland själv vart energin kommer ifrån.. men jag antar att den kommer ifrån hjärtat. Min drift till att stryketräna kommer djupt ner i min själ. Jag har en lång väg att gå men att jag ser mig själv utvecklas som människa är rätt kul och ja man blir faktiskt stolt över sig själv. 

Mina mål som jag tänker uppnå är: 

Böj - 80kg 

Bänk - 65kg

Mark - 120kg 

Hur som helst så kommer jag kunna börja tävla nästa år och vara riktigt bra förberedd.. För jag är en tävlingsmänniska och komma in på sin första tävling med en bra total skulle vara grymt. 

I december hade det varit riktigt kul med att nå 70 i bänk. 

Bänk är det som har fått in mig på styrkelyftning och jag älskar verkligen detta!

Något jag vill få fram är om du har viljan så kommer du komma någonstans! 

Jag tänker fortsätta kämpa... hoppas ni också gör det! 

/ SB

Att fortsätta göra det du tror på

Jag tyckte att det var dags för ett nytt inlägg nu. Jag ser att jag har några som kollar min blogg dagligen och om ni väntar på nytt inlägg så kommer det nu. Dagens ämne? det får ni läsa er till själv låt titeln er fantasi flöda.

Sedan jag var liten flicka så har jag alltid fått höra av mina föräldrar att jag ska tro på mig själv och stå på mig vad som händer i livet. Deras stöd inom varje grej jag gör är grymt.. om det har varit inom innebandyn eller inom min musik så vet jag att mina föräldrar kommer stötta mina beslut. Jag har aldrig fallit för något typ av grupptryck.. jag har alltid stått på mig och varit mig själv och jag tror det är det som gör så att jag står här i dagsläget.

Alla smäller jag har fått i ansiktet (inte fysiska smällar) för att jag har varit mig själv har aldrig varit roliga. Jag har varit utsatt... det erkänner jag och jag har aldrig viljat riktigt pratat om det heller.. men jag vet att det är de som var elaka mot mig det var fel på inte mig. Om någon av de som betedde sig illa mot mig läser detta nu så ta åt er snälla. Ni hade tur eller ska jag skriva otur att jag hade starkt mentalt och att min familj + pojkvän stod vid min sida och förstörde för er. Jag hoppas att ni ångrar er, fast jag inte var så "mobbad" så var jag ändå utsatt för att jag alltid gjorde rätt. I efterhand så skulle jag gjort exakt samma sak... jag skulle stått på mig och det har gjort mig starkare. 

Detta inlägg leder till min titeln att man ska fortsätta göra det du tror på. 

Jag har hittat en del citat som stämmer in på oss styrketränar och kanske tävlar i styrkelyft och det citatet kommer här. " Powerlifting requires a high level of rage. It is not for the meek or those happy in life. It is for those who carry a real anger someplace deep inside of themselves, who have an ability to harness it, and force it to explode out into the world with every rep."

Jag skulle dock inte säga att jag bär på en ilska någonstans på det sättet.. men med tanke på att jag har haft det lite jobbigt en del av min skoltid och även att min egna kommun inte gav mig inacoderingsbidrag. Det sitter kvar i hjärnmärgen.. när jag tar i på gymmet och skriker, jag gör det för att jag vill lyckas med vikten och att vara bäst. 

Min träning har räddat mig men även min musikaliska sida. 

Det jag tror på inom min styrketräning är värd att satsa på.. men sedan flyger det tankar som att ska jag lägga klubban på hyllan? detta beslut är jättejobbigt. Jag har inte kommit fram till någonting vettigt. Jag har ändå offrat 9 år av mitt liv till innebandy, världens bästa sport. Det är en av anlednignarna varför jag inte känner att jag vill sluta. Innebandy är något som får mig glad när jag tänker på det. Som sagt så får jag se hur jag känner över sommaren. 

Det jag vill få fram med mitt inlägg är att om du verkligen tror på något så ska du inte låta någon stoppa dig i det. Om det är din dröm så tycker jag personligen att du ska kämpa och nå din dröm. Om du inte når din dröm på första försöket låt det vila men ge inte upp. Va även stark och stå på dig själv i livet du kommer komma längre på det jag lovar. 

Om ni har funderingar så ös på med frågor! 

Er SB

Kärleken till styrketräning

Att styrketräna är grymt jävla kul.. alla timmar på gymmet i veckan och allt slit dessa timmar är värt det. Varje dag i veckan är det värt att slita.. fast det är ju det som är så himla kul! Man tar ut sig som tusan bland alla dessa vikter! Fast ibland kan man inte bara köra tungt.. man måste vissa gånger gå ner i vikter och få in tekniken i vissa övningar och framförallt i basövningar som i mark, bänk och benböj. Det är de tre övningarna jag ska bli bäst i och ta mest i! För när jag kommer bli ännu starkare så kommer jag börja tävla i styrkelyft och jag tänker bli starkast! Det är oftast aldrig fel på mitt mentala när jag styrketränar, jag åker till gymmet alltid lika sprallig och glad. Jag är alltid energisk.. på gymmet/hemma.. ja i princip alltid. Mycket energi som jag måste få av mig på gymmet. Det är nog en av anlednignarna styrketräning är så jävla kul och väldigt bra för mig. (och nej har inte Adhd, jag har bara mycket kreativt tänkande och en massa energi på det). 

Att få skrika upp vikter kan vara så himla kul? 

Passet i måndags var helt magiskt.. jag repade på 50kg i bänk och gick sedan över till att köra bänk fast från stället där jag är svagast. Det var skumt att pressa upp 50kg ifrån det stället men det gick.. det gick bara uppåt... 55kg det gick också.. det var tungt men kul. Sista setet pressade jag upp 57.5kg!? Det var sjukt jävla tungt och fan vad jag skrek för att få upp den där vikten. Men efter.. var det värt det? svar ja alla dagar i veckan. Jag var mör i kroppen som tusan efter detta pass.. idag två dagar senare så är jag fortfarande mör i axlarna, så detta pass gav väldigt mycket. Det blev axlar på gymmet idag, jag körde på i axelpressen, det fick bli 18kg hantlarna 3x3 sedan gick jag ner till 16kg hantlarna och körde 2 set och 5 reps. Efter detta axelpass så är nog mina axlar ännu mer dödade.. men som sagt

"Bota träningsvärk med lite mer träningsvärk". 

Gym miljön är underbar.. vissa skriker för att få upp vikter och det ger mig rysningar att man kan pressa sig så mycket om man bara har viljan. Sedan att få höra folk köra marklyft.. ni vet när de släpper ner den tunga stången? underbart ljud.. eller när man bänkar och lägger tillbaks stången på plats igen. Fyfan vad jag älskar denna miljö. Att kunna dra till gymmet utan att känna ångest för när jag drar till gymmet känner jag bara glädje. När jag pressar upp den tunga stången.. då känner jag lycka och ett leende på läpparna träder fram.  

/ SB